Ibland vet man inte om man ska längta till julen eller längta tills den tar slut...
Det är mysigt med jul men ju äldre man blir desto stressigare blir den.
Det är så mycket som ska göras fast egentligen vet jag inte vad det är. Det bara är så.
Man ska vara så där extra snäll och glad att det nästan slår fel och man blir tvärtom.
Fast samtidigt är de mysig när man vaknar på julaftons morgonen, öppnar paketet man fått i strumpan av tomten på morgonen. Äter frukost framför tv:n med familjen. Sedan gör man sig i ordning, åker till kyrkan; min barngrupp spelar ett julspel. Jag ska vara ängeln Gabriell i år. Sen applåderar alla och vi åker till mormor och morfar där resten av släkten väntar. Vi äter julmat som mormor ägnat flera timmar åt att laga. Sen blir det Kalle Anka och hans vänner. Efter mycket väntan dycker tomten upp och alla barn är i extas. Vi öppnar paket och äter choklad. Sen blir det fika och morfars knäck. Mer tv. Morfar skrattar åt Karl Bertil Johnssons julafton och vi skrattar åt morfar. Puss och kram. Vi åker hem och öppnar mer paket. Sen är alla nöjda och glada och vi äter mer mat.
Varför skriver jag egentligen det här? Jag vet inte. Jag brukar inte skriva sånna här blogginlägg...
Antar att jag försöker driva tiden framåt så att stressen svishar förbi; dagen D kommer och försvinner och vi kan leva som vanligt igen!
Fast inte riktigt den här gången, det är dags för en ny fas..! /Net