Föreställ dig ett gäng tjejer på 11år som sitter i ett klassrum och diskuterar storleken på klasskamraternas snoppar. Pojkarna som känner sig utsatta vänder sig till fröken. Fröken har varit med länge och vet därför att flickor i den åldern kan vara såna. Egentligen beror det ju på att flickorna är förtjusta i och nyfikna på pojkarna. Jaha det är så det fungerar tänker pojkarna lite slockna och med en klump i magen låssas pojkarna som att de tycker om situationen. För det är väl så det ska vara?

Tänk dig sedan när dessa ungdomar börjar högstadiet. Det är tjejen längs bak i klassrummet som kan de fulaste orden, vågar säga håll käften till läraren, snusar, har kört bil och skolkar mest som är coolast. Alla avgudar henne. Killarna tävlar om att få henne. Konkurrensen är hård om den sociala statusen man uppnår efter att ha legat med henne, eller åtminstone haft oralsex. Killarna sveper glas efter glas med alkohol för att inte behöva vara närvarande under själva akten då de i själva verket är vettskrämda. Men det är ju så tjejerna förväntar sig att de ska bete sig, för vem vill vara en tönt? Killarna går hem och gråter medan tjejen sitter med sina polare och skryter med listan på alla killar hon legat med. Wow, vad hon är cool. När det senare kommer fram att den här killen har legat med massa såna tjejer för att uppnå någon slags självbekräftelse, som inte verkar nåbar, anses han som lösaktig och alla uppoffringar har varit helt i onödan, för vem vill ha en sån? Medan tjejen som i själva verket har en dubbelt så lång lista som killen får behålla sin status; för hon är ju en riktig kvinna.

Fortsätt och tänk på dessa ungdomar, det är nämligen dags för de att börja gymnasiet. Killarna har vid den här tiden kommit underfund med att det måste vara något fel på dem. För det var länge sedan han hade första tjejen och han har haft många tjejer sen dess, men han har fortfarande inte upplevt lyckan. Klumpen i magen som föddes när han var liten slutade aldrig att växa och nu har den blivit så pass stor att den behöver komma ut ur kroppen annars kommer den lilla pojken att explodera. Han sitter ensam på sitt rum med ett rakblad och armarna är redan fulla av gamla fula ärr från andra ångestfyllda kvällarna. Det är ingen som riktigt vet var tjejerna håller hus under den här tiden; men med jämna mellanrum kan en och annan bil snurra runt på skolgården.

Ofattbart; men nu har dessa små individer blivigt stora och ska ut i verkliga livet. Hon börjar arbeta för ett företag och sakta med säkert tar hon sig upp till en chefsposition. Livet är underbart. Hon har en man att komma hem till varje dag som har middagen stående på bordet, barnen är hämtade från dagis och huset är ny städat. Han började på samma jobb som henne, de hade till och med samma utbildning, men han tog sig aldrig längre än till ett något så när fint kontor bland alla andra killar. En och annat klapp på baken och lilla gubben skulle du kunna fyllde hans arbetsdag innan det var dags att hämta barnen på dagis, laga middag, handla och natta barnen.

 Nej, men ge dig nu börjar du tänka. Så där är det ju inte alls. Vad löjligt. Vad sysslar hon med egentligen? Helt rätt, det är inte alls så. Men testa och byt ut alla hon mot han och alla han mot hon; känns det mer bekant då? Ja, kanske lite men alla är ju inte så säger du. Nej, absolut inte och jag menade inte heller att du skulle ta det ordagrant men du förstår poängen eller hur?

/Net