Jag förstår mycket väl att många generellt inte är bästa kompis med sina ex.
Men de fall jag stött på de senast dagarna är näst intill ironiska i mina ögon.
Grundfakta.
Som arvstagare till din ITPK (tjänstepension som du själv placerar) kan du skriva maka/make, registrerad partner, sambo, barn eller fosterban. Då en förälder avlider och ett minderårigt barn står som arvstagare har barnens förmyndare tillgång till kapitalet.
Två vuxna män har inom loppet av två dagar ringt till mig, båda lika förtvivlade, de hade barn med sina fd. fruar och fruarna hade ensam vårdnad om deras gemensama minderåriga barn. Båda männen hade skrivit in barnen som förmånstagare och båda männen hade insett att om de skulle avlida innan barnen fyllt 18år skulle fd. frun komma åt pengarna. Männen var rent ut sagt förtvivlade. Och då menar jag förtvivlade. Självklart vet ju inte jag vad de har/hade för relation men det känndes ändå så komiskt. De var verkligen beredda att göra vad som helst för att dessa kvinnor inte skulle komma åt dessa pengar.

Vart vill jag komma?
Ett par visdomsord kanske?
Var rädd om era förhållanden!
/Net